Lappuddens Historia

Lappudden från dåtid till nutid

Namnet Lappudden har sin förklaring av att samer i gångna tider rastade på udden när de färdades med sina renar från fjällen ner mot kusten efter den dåvarande samiska flyttled som gick via Lappkåteberget, förbi Lappudden ut över Vågfjärdens is via Prästön (tidigare kallad Svinön) och ut mot havet. Fjällsamernas vinterbete i Nordingrå varade vanligtvis mellan januari till mars, med ofta 6-8 veckors bete ute i yttre kustbandet. Denna led mynnar ut kring Rävsön respektive Bönhamn/Rotsidan. Detta har skett ända inpå början av 1900-talet, den senast kända flyttrajden från södra Vilhelmina utgick kring åren 1928. Då hade man gjort uppehåll med vinterbetet här något år, men åren kring förra sekelskiftet sägs att man kom varje vinter. Sedan mitten av 1600-talet pågick denna sorts nomadism. När samerna kom med sina renar var det minnesrika dagar för befolkningen. Man kunde få köpa renkött från renägarna som slaktade på platsen, och även varma renskinn såldes.

Vi vet dessutom att det från sent 1600- tal bodde bofasta samer på Lappudden. Grunden efter deras lilla stuga finns fortfarande. Dessa samer är kända under benämningen ”sockenlappar ” och härstammar från en nomadsamisk befolkning som bofastgjordes genom myndigheternas beslut omkring 1730. Tidigare hade nomaderna strövat omkring i små enheter om 3-5 hushåll i de mellansvenska skogarna. De utnyttjade myr– och skogsmarker som betesområden åt sina små renhjordar som vallades med svarta spetshundar. Nomaderna bodde i tältkåtor och livnärde sig på renmjölkning, jakt och fångst.

Sockenlappar är kända från Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Hälsingland, Gästrikland och ett tiotal socknar i Dalarnas bergslag samt från några socknar i norra Uppland och var bofasta samer som fanns i varje socken. Uppteckningsmaterialet i folkminnesarkivet ger en utförlig bild av sockenlappens sysslor. De visar att sockenlapparnas funktion i stort sett motsvarade södra Sveriges rackare. De hade blivit tilldelade en jordbit av bönderna i byn där de kunde föda några djur. Några hade en eller flera renar. Deras uppgift var att avliva och flå hundar, katter och hästar samt verkställa snöpning på dessa. De fick behålla de avlivade djuren, även hästarna, eftersom bönderna inte åt hästkött. Samerna var duktiga på att tillverka korgar, rep, kvastar, vispar, kontar, såll, mjärdar, rep mm, som de sålde i bygden.

 

Även jakt var en viktig näringsgren som de bofasta lapparna ägnade sig åt. Denna sysselsättning var inte helt problemfri utan ledde ibland till konflikter med majoritetsbefolkningens representanter. Klagomål föranledde myndigheter till ökad kontroll av samerna. Förteckning över bössinnehav från 1760-talet visade att så gott som samtliga sockenlapphushåll ägde gevär. Många sockenlappar har förövrigt kvarlevt i folktraditionen som ryktbara och skickliga jägare. Särskilt deras jakter på varg och björn uppskattades.

Under senare hälften av 1800-talet griper dock nya förändringar in på landsbygden.

Hästslaktsfördomen börjar försvinna och bönderna lär sig att själv slakta sina hästar, det börjar t. o. m. bli en viss efterfråga på hästkött. Från städerna börjar allt fler industrivaror leta sig ut på landsbygden och ersätter korgar, hundfällar och annat hantverk som samerna var inblandade i. Efterfrågan på sockenlapparnas varor och tjänster minskar och med det tvingas lapparna ut på nya arbetsmarknader. Någon anledning att vidmakthålla sockenlappgemenskapen finns inte längre och blandäktenskapen blir vanligare. Samerna identifieras inte längre som ”sockenlappar” av omgivningen och benämningen försvinner ur kyrkböckerna. När man vid 1910 års folkräkning ännu anger några personer som ”sockenlappar” är det fråga om äldre personer som tidigare levt som sådana.

LAPPUDDENS HISTORIA UNDER TIDEN 1794 - 1835

Två familjers levnadsöden

1794 - 1821 Henrik Jonsson och Carin Olsdotter samt barnen Jonas, Magdalena och Henrik

1817 - 1835 Sven Norman och Magdalena Henriksdotter samt barnen Clemens, Henrik och Margareta.

1794 Bosätter sig Henrik Jonsson och Carin på Lappudden, de har en fyraårig dotter, Magdalena. Sonen Jonas föds på Lappudden (1794), Han blir endast ett år gammal.

 

1800 dör hustrun Carin, Henrik är nu ensam med barnen Magdalena 10 år och sonen Henrik 4 år.

1813 Sonen Henrik drunknar på Vågsfjärden.

1817 Kommer Sven Norman till Lappudden. Han hade tidigare efternamnet Clementsson.

1819 Gifter sig Sven Norman med Magdalena.

1821 får de en son, Clemens. Samma år dör Henrik Jonsson 69 år gammal.

Dödsorsak enligt kyrkboken, "ett olyckligt fall" . Nämnas kan att bouppteckningen efter Henrik ger en liten glimt av hans ägodelar. Han efterlämnade en gammal gårdsbynning och ett gethus, en tunna utsäde och några skinn. Men det som är intressantast är att han efterlämnade ett par glasögon och en psalmbok på det lapska språket och en lappflaska. Lappflaskan finns med i både Sven Normans och Magdalenas bouppteckning men inte psalmboken och glasögonen. Att kunna läsa var inte vanligt på den tiden eftersom det var långt före folkskolans inträde. Men troligtvis var denne sockenlapp läskunnig och behärskade det lapska språket.

1823 Får de en son till, Henrik som blir endast ett år, han dör i kikhosta.

1827 Får de en dotter, Margareta.

1829 Blir Magdalena ensam med barnen Clemens 8 år och Margareta 2 år.

Sven Norman dör i lungsot och blev då 44 år.

1835 Dör Magdalena 45 år gammal i feber. Hon efterlämnar barnen Clemens 14 år och Margareta 8 år, Vad bli det av barnen?

Margareta kommer till båtsman Öhman i Nordingrå Clemens får klara sig själv och lever till 1841. Han är då 20 år.

1964 Lappudden auktioneras ut eftersom de sista ägarna av jordbruksfastigheten var barnlösa. Kommunen köper området för rekreation.

Från 1986 stod Friluftsfrämjandet för driften.

1997 bildades Lappuddens ekonomiska förening som består av tre ideella föreningar, Friluftsfrämjandet Höga Kusten, Friluftsfrämjandet Nyland samt Friluftsfrämjandet Ångermanlands Distriktsförbund. Till att börja med arrenderade föreningen anläggningen av Kramfors kommun. År 2000 köpte föreningen anläggningen. Hösten 2007 beslutade styrelsen att sälja anläggningen.

1 januari 2008 köptes så Lappudden av det privata företaget AGMA Forntid & Äventyr.

Agne Säterberg är född 1964 och uppvuxen i byn Vassnäs i Haverö församling som ligger i den västra delen av Ånge kommun i Medelpad och Maria Blomster är född 1974 och uppvuxen i Södermanland i Nynäshamn och Haninge församlingar. Både Agne och Maria har i många år bott i Örnsköldsvik, och tillsammans har de barnen Tuvamy och Jasmine födda 2007 respektive 1998.

Om oss!

Agne Säterberg!

2005 startade jag och Maria Blomster Äventyrs företaget AGMA Forntid & Äventyr AB. Vår bas de första åren var i Örnsköldsvik där jag jobbade inom turistbranschen i nästan 20 år. Drömmen om att få äga en egen friluftsanläggning har varit stor. 2007 dök så möjligheten upp när Lappuddens Friluftscenter i Nordingrå gick ut till försäljning. 2008 var allt klart och vi flyttade till Nordingrå. Så nu är Lappuddens Friluftscenter, denna fantastiska plats mitt i Världsarvet Höga Kusten vår nya bas.

I dag anordnar jag och Maria en rad olika aktiviteter på Lappuddens Friluftscenter, allt ifrån boende, konferenser, bröllop, vandringsturer, uthyrningar av kajaker, kanoter, båtar, cyklar, skolprogram till annorlunda boende året runt för både barn och vuxna.

Vårt motto är: ”Din upplevelse, vårt mål”.

2012 var jag en av initiativtagarna till starten av ett nytt företag i Nordingrå (High Coast Sea). Ett företag som vänder sig mot handikappade med aktiviteter och upplevelser till havs. High Coast Sea har idag även etablerat en reguljär turförbindelse mellan Norrfällsviken och Ulvön där vi kör dagliga turer under sommaren. Vi kör även säl och fågelskådningsturer ute till havs! High Coast Sea

Hösten 2015 tog Maria och jag även över arrendet vid Kulturreservatet Sandvikens Fiskeläge på Norra Ulvön. Vår avsikt är att driva och utveckla anläggningen men samtidigt behålla lugnet och stillheten som finns på denna fantastiska och unika plats.

Kulturreservatet Sandvikens fiskeläge ligger lugnt och vackert långt ifrån annan bebyggelse på Ulvöns norra udde. Det är ett av Sveriges bäst bevarade fiskelägen, med anor från 1600-talet. I fiskeläget finns också karaktäristiska hus från slutet av 1700-talet. På Sandviken finns uthyrning av 14 fiskestugor samt 8 sjöbodar med loft beläget strandnära. Dessutom 5 stugor belägna vid skogsbrynet och med en betagande utsikt över havet. Besök gärna följande webbsida: www.sandvikensfiskelage.se

Jobbar dessutom som brandman och kör även taxi vintertid.

På fritiden blir det en hel fotografering där jag säljer bilder och produserar tavlor ”Här kan ni se en del av mina bilder”. Fiskar gärna när tid finnes, göra hemsidor och bildspel mm. Jag har även rest runt i världen och besökt många olika kulturer på bl.a. Nya Guinea, Peru, Bolivia, Ecuador, Sulawesi, Borneo, Java, Bali, Grönland, Island, Färöarna, Egypten mm.

/Agne Säterberg

Maria Blomster!

Jag är en rätt mångsidig och energisk vädur och är liksom Agne en eldsjäl i mångt och mycket. Jag är i grunden museolog med en passion för i synnerhet arkeologi. Under många år har jag arbetat på järnåldersgården Gene fornby i Örnsköldsvik som museipedagog i kombination med turistisk verksamhet i historisk miljö, vilket inneburit allt från arrangerandet av skolprogram till historiska guidningar, rollspelande och serveringar.

Under årens lopp har jag intresserat mig alltmer för att levandegöra historien genom rollspel och drama samt att arbeta med forntida tekniker av olika slag, främst ulltovning och forntida matlagning. Var under flera år aktiv i och ordförande för amatörteaterföreningen ”Genefolket” som tillsammans satte upp en rad historiska bygdespel.

Om jag får en stund över någon gång ägnar jag gärna den åt egna skriverier eller friluftsliv eller bara i hemmets lugna vrå tillsammans med dottern Tuvamy. Lyssnar gärna på folkmusiktoner eftersom jag varit aktiv folkdansare/dansledare i många år. Resor är också en passion. Tillsammans med Agne har jag rest runt en del i världen och upplevt och vandrat på platser som Nya Guinea, Peru, Sulawesi, Island och Grönland.

/Maria Blomster