Lappuddens Historia

Höga Kusten Historia

 

Lappuddens Historia

 

Lappudden från dåtid till nutid

 

Namnet Lappudden har sin förklaring av att samer i gångna tider rastade på udden när de färdades med sina renar från fjällen till kusten. Den dåvarande samiska flyttleden gick via ”Lappkåteberget” och sedan förbi Lappudden ut över Vågfjärdens is via ”Prästön” (tidigare kallad Svinön) och ut mot havet. Fjällsamernas vinterbete i Nordingrå varade vanligtvis mellan januari till mars, med ofta 6-8 veckors bete ute i yttre kustbandet. Denna led mynnar ut kring Rävsön respektive Bönhamn/Rotsidan. Samer vandrade med sina renar ända tills i början av 1900-talet, och den senast kända flyttrajden från södra Vilhelmina utgick året 1928. Då hade man gjort uppehåll med vinterbetet här något år, men åren kring förra sekelskiftet sägs att man kom varje vinter. Sedan mitten av 1600-talet pågick denna sorts nomadism. När samerna kom med sina renar var det minnesrika dagar för lokalbefolkningen i Nordingrå. Man kunde få köpa renkött från renägarna som slaktade på platsen, och även varma renskinn såldes.

 

Man vet med säkerhet att det från tidigt 1700-tal bodde bofasta samer på Lappudden. Grunden efter deras lilla stuga finns fortfarande och de är kända under benämningen ”sockenlappar”. Dessa samer härstammar från en nomadsamisk befolkning som bofastgjordes genom myndigheternas beslut omkring 1730. Tidigare hade nomaderna strövat omkring i små enheter om 3-5 hushåll i de mellansvenska skogarna. De utnyttjade myr– och skogsmarker som betesområden åt sina små renhjordar som vallades med svarta spetshundar. Nomaderna bodde i tältkåtor och livnärde sig på renmjölkning, jakt och fångst.

 

Sockenlappar är kända från Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Hälsingland, Gästrikland och ett tiotal socknar i Dalarnas bergslag samt från några socknar i norra Uppland och fanns i varje socken. Uppteckningsmaterialet i folkminnesarkivet ger en utförlig bild av sockenlappens sysslor. Det visar att sockenlapparnas funktion i stort sett motsvarade södra Sveriges ”rackare”. De hade blivit tilldelade en jordbit av bönderna i byn där de kunde föda några djur, och några hade en eller flera renar. Deras uppgift var att avliva och flå hundar, katter och hästar samt verkställa snöpning på dessa. De fick behålla de avlivade djuren, även hästarna, eftersom bönderna inte åt hästkött. Sockenlapparna var dessutom duktiga på att tillverka korgar, rep, kvastar, vispar, kontar, såll, mjärdar, rep mm, som de sålde i bygden.

 

Även jakt var en viktig näringsgren som de bofasta lapparna ägnade sig åt. Denna sysselsättning var inte helt problemfri utan ledde ibland till konflikter med majoritetsbefolkningens representanter. Klagomål föranledde myndigheter till ökad kontroll av samerna. Förteckning över bössinnehav från 1760-talet visade att så gott som samtliga sockenlapphushåll ägde gevär. Många sockenlappar har för övrigt levt vidare i folktraditionen som ryktbara och skickliga jägare, särskilt deras jakter på varg och björn.

 

Under senare hälften av 1800-talet griper dock nya förändringar in på landsbygden. Fördomen mot hästslakt börjar försvinna, bönderna lär sig att själva slakta sina hästar och det börjar t.o.m. bli en viss efterfrågan på hästkött. Från städerna börjar allt fler industrivaror leta sig ut på landsbygden och ersätter korgar, hundfällar och annat hantverk som samerna var sålde. Efterfrågan på sockenlapparnas varor och tjänster minskade därmed och med det tvingades lapparna ut på nya arbetsmarknader. Någon anledning att vidmakthålla sockenlappgemenskapen fanns inte längre och blandäktenskap blev vanligare. Samerna identifierades inte längre som ”sockenlappar” av omgivningen och benämningen försvann så småningom ur kyrkböckerna. När man vid 1910 års folkräkning ännu anger några personer som ”sockenlappar” är det fråga om äldre personer som tidigare levt som sådana.

 

LAPPUDDENS HISTORIA UNDER TIDEN 1794 - 1835, 1935--------

 

Två familjers levnadsöden

1794 - 1821 Henrik Jonsson och Carin Olsdotter samt barnen Jonas, Magdalena och Henrik

 

1817 - 1835 Sven Norman och Magdalena Henriksdotter samt barnen Clemens, Henrik och Margareta.

 

1794 Bosätter sig Henrik Jonsson och Carin Olsdotter på Lappudden. De har en fyraårig dotter, Magdalena samt sonen Henrik. Sonen Jonas föds på Lappudden (1794), Han blir endast ett år gammal.

 

1800 dör hustrun Carin. Henrik är nu ensam med barnen Magdalena 10 år och sonen Henrik 4 år.

 

1813 Sonen Henrik drunknar på Vågsfjärden.

 

1817 Kommer Sven Norman till Lappudden. Han hade tidigare efternamnet Clementsson.

 

1819 Gifter sig Sven Norman med Magdalena.

 

1821 får de en son, Clemens. Samma år dör Henrik Jonsson 69 år gammal.

Dödsorsak var, enligt kyrkboken, "ett olyckligt fall" . Nämnas kan att bouppteckningen efter Henrik ger en liten glimt av hans ägodelar. Han efterlämnade en gammal ”gårdsbynning” och ett ”gethus”, en tunna utsäde och några skinn. Men det som är intressantast är att han efterlämnade ett par glasögon och en psalmbok på det lapska språket och en ”lappflaska”. Lappflaskan finns med i både Sven Normans och Magdalenas bouppteckning men inte psalmboken och glasögonen. Att kunna läsa var inte vanligt på den tiden eftersom det var långt före folkskolans inträde. Men troligtvis var denne sockenlapp läskunnig och behärskade det lapska språket.

 

1823 Får de en son till, Henrik som blir endast ett år, han dör i kikhosta.

 

1827 Får de en dotter, Margareta.

 

1829 Blir Magdalena ensam med barnen Clemens 8 år och Margareta 2 år.

Sven Norman dör i lungsot och blev 44 år.

 

1835 Dör Magdalena 45 år gammal i feber. Hon efterlämnar barnen Clemens 14 år och Margareta 8 år, Vad bli det av barnen?

Margareta kommer till båtsman Öhman i Nordingrå och Clemens får klara sig själv. Han lever till 1841 och dör 20 år gammal.

 

Vad som hände på Lappudden de etthundra åren mellan 1835, då sockenlappshustrun Magdalena dör, och 1935, vet vi inte, men 1935 gifte sig en man vid namn Viktor Nylén med Sofia Gerdin och de slog sig ned som bönder på Lappudden.

 

Viktor Nylén föddes den 16 januari 1888 i byn Bergsåker i Nordingrå och familjen flyttade till ”Jeresta” som byn då stavades, år 1889. Hans föräldrar hette Olof Nylén och Brita Lisa Bergström. De gifte sig den 12 november 1887. Olof Nylén var född i byn Nyland i Nordingrå den 5 juli 1859 (död 16 november 1927) och hans mor Brita Lisa var född den 24 april 1862 (död 3 februari 1941 i Jeresta). Viktor hade en bror, Adolf, som föddes den 17 september 1903, enligt uppgift i Timrå. Han dog den 30 januari 1971 i Sund. Han var således femton år yngre än Viktor.  Med största sannolikhet kände Viktor och Sofia varandra sedan barnsben.

 

Sofia var född den 13 augusti 1890 i Jeresta 5:3. Hennes föräldrar hette Johan Gerdin och Brita Rödin. I en husförhörslängd står det att läsa att Viktor emigrerade till Nordamerika (Marinette, Wiscounsin) den 21 juli 1908. Kanske var det sann kärlek mellan Viktor och Sofia, för hon tycks tålmodigt ha väntat på att han skulle komma tillbaka till Sverige och Nordingrå, vilket han så småningom gjorde. När de gifte sig 1935 hade de hunnit bli 45 respektive 47 år gamla.

 

Vi vet inte så mycket om Sofia och Viktor mer än att de drev ett litet jordbruk på Lappudden och att de inte fick några egna barn. I början på 1950-talet började emellertid ett par vid namn Tora och Axel Eriksson att hyra en liten stuga som låg längst ner på Lappuddens udde, den så kallade ”Sjöstugan”. De fick hämta mjölk hos Viktor och Sofia och det sägs även i en privat uppteckning att de sjöng och spelade kort tillsammans. Paret Eriksson ville gärna köpa stugan och stycka av en tomt och den processen påbörjades 1963, men Viktor hann avlida innan pappren var klara. Han dog den 19 januari 1964. Huset på Lappudden stod sedan tomt under tre år tills Sofia dog på Umedalens sjukhus den 30 januari 1967 där hon bott som dement ett antal år.

På hösten samma år auktionerades hela hemmanet med gård och skogsskifte ut och det blev Nordingrå kommun (sedemera Kramfors kommun) som köpte upp Lappudden för att nyttja platsen som rekreationsgård för kommunens ungdomsgrupper m.fl. Köpesumman var 42. 000 kr och lagfarten är daterad till den 28 september 1967.

 

1967 Lappudden auktioneras ut eftersom de sista ägarna av jordbruksfastigheten var barnlösa. Kommunen köper området för rekreation.

 

På 1970-talet tog Friluftsfrämjandet Ångermanland över driften av Lappudden och fortsätter barn- och friluftsverksamheten.

 

1997 bildades Lappuddens ekonomiska förening som bestod av tre ideella föreningar, Friluftsfrämjandet Höga Kusten, Friluftsfrämjandet Nyland samt Friluftsfrämjandet Ångermanlands Distriktsförbund. Till att börja med arrenderade den ekonomiska föreningen anläggningen av Kramfors kommun. År 2000 köpte föreningen sedan anläggningen för att sju år senare, hösten 2007, besluta om en försäljning.

 

1 januari 2008 köptes så Lappudden av det privata företaget AGMA Forntid & Äventyr med ägarna Agne Säterberg och Maria Blomster.

Agne Säterberg är född 1964 och uppvuxen i byn Vassnäs i Haverö församling som ligger i den västra delen av Ånge kommun, Medelpad, och Maria Blomster är född 1974 och uppvuxen i Södermanland i Nynäshamn och Haninge församlingar. Både Agne och Maria har i många år bott i Örnsköldsvik, och tillsammans har de barnen Tuvamy och Jasmine födda 2007 respektive 1998.


Vi, Agne och Maria, har utökat verksamheten under årens lopp och har både grupper och privata gäster på Lappudden under hela sommarhalvåret. Förutom bröllop, födelsedagsfester, konferenser och andra grupper har Lappudden alltmer blivit en central punkt i området för vandring och friluftsaktiviteter som kanot-, kajakpaddling och cykling. Anläggningen är ett etappmål längs Höga Kusten leden och många av våra gäster har Lappudden som bas för olika turer i hela Höga Kusten området.


Våren 2019 renoverades Lappuddens huvudbyggnad och en ny matsal och konferensdel byggdes ut. En ny loftstuga byggdes också nere vid sjön och en ny toalettmodul med dusch färdigställds vid logen.

 

Sida vid sida med tältande vandrare, moderna husbilar och myllrande bröllopsgäster kan man dock än idag hitta de spännande lämningarna efter nomadsamernas eldstäder och sockenlapparnas husgrunder nere på udden. På Lappuddens Friluftscenter vävs nutidens mångfacetterade besöksverksamhet och turism således ihop med ett stycke svensk historia som vittnar om en plats betydelse, tilldragelse och förändring över tid och om gångna tiders levnadssätt.

 

Välkomna till vårt genuina och vackra Lappudden!

 

 

Kort och gott om oss!

 

Agne Säterberg

2005 startade jag och Maria Blomster Äventyrs företaget AGMA Forntid & Äventyr AB. Vår bas de första åren var i Örnsköldsvik där jag i 17 år hade jobbat på den rekonstruerade järnåldersgården Gene fornby. Först som anställd, sen externt med sambon Maria Blomster i egna företaget AGMA Forntid & Äventyr. Drömmen om att få äga en egen friluftsanläggning har varit stor. 2007 dök så möjligheten upp när Lappuddens Friluftscenter i Nordingrå gick ut till försäljning. 2008 var anläggningen i vår ägo. Vi köpte då hus och flyttade till Nordingrå. Så nu är Lappuddens Friluftscenter, denna fantastiska plats mitt i Världsarvet Höga Kusten vår nya bas.

 

I dag anordnar jag och Maria en rad olika aktiviteter på Lappuddens Friluftscenter, allt ifrån boende, konferenser, bröllop, vandringsturer, uthyrningar av kajaker, kanoter, båtar, cyklar, skolprogram till annorlunda boende året runt för både barn och vuxna.

Vårt motto är: ”Din upplevelse, vårt mål”.

 

2012 var jag en av initiativtagarna till starten av ett nytt företag i Nordingrå (High Coast Sea). Ett företag som vände sig mot handikappade med aktiviteter och upplevelser till havs. High Coast Sea körde även reguljära turförbindelse mellan Norrfällsviken och Ulvön där vi kör dagliga turer under sommaren. Vi körde även säl och fågelskådningsturer ute till havs! High Coast Sea slutade köra turer 2018.

 

Hösten 2015 tog Maria och jag även över arrendet vid Kulturreservatet Sandvikens Fiskeläge på Norra Ulvön. Vår avsikt var att driva och utveckla anläggningen men samtidigt behålla lugnet och stillheten som finns på denna fantastiska och unika plats. Vi drev anläggningen i två säsonger slutade 2017.

 

Jobbar dessutom som naturfotograf och säljer bilder och tavlor, ni kan se min bildbank här, Jobbar även som brandman på hel och deltid.

 

De få stunder jag är ledig så blir det en hel del resande runt i världen. Jag har besökt många olika spännande platser bl.a. Nya Guinea, Peru, Bolivia, Ecuador, Sulawesi, Borneo, Java, Bali, Grönland, Island, Färöarna, Egypten Tunisien, Tanzania, Grekland, Spanien, Skottland, Nya Zeeland, Sri lanka mm.

 

 

Maria Blomster

Jag är en rätt mångsidig och energisk vädur och är liksom Agne en eldsjäl i mångt och mycket. Jag är i grunden museolog och etnolog men med en passion för i synnerhet arkeologi. Under många år arbetade jag på friluftsmuseet Gene fornby i Örnsköldsvik som museipedagog och verksamhetsansvarig. Turistisk verksamhet i förhistorisk miljö kombinerades med arrangerandet av skolprogram, historiska guidningar, rollspel, teater och serveringar.

 ”Living history”, att levandegöra historia genom rollspel och drama, var en viktig del av arbetet på samt att arbeta med forntida tekniker av olika slag. Under flera år var jag aktiv i och ordförande för amatörteaterföreningen ”Genefolket” som tillsammans satte upp en rad historiska bygdespel, först på Gene fornby och senare på bl.a. hembygdsgården i Nätra.

 

Förutom arbetet i det egna företaget på Lappuddens Friluftscenter arbetar jag som deltidsbrandman och om jag skulle råka få en stund över någon gång ägnar jag gärna den åt att odla själen vilket för mig är friluftsliv såsom vandring och skidåkning eller läsa god, historisk litteratur. Älskar också att laga mat, vilket jag gör hela somrarna på Lappudden, men även som privat intresse. Resor och foto är också en passion och jag har rest runt en hel del i världen och vandrat och upptäckt lite udda platser som som Nya Guinea, Peru, Sulawesi, Island, Grönland, Tanzania, Nya Zeeland, Sri Lanka mm.